Henriks digitala kartarkiv :: Gotland 2-dagars (2016-07-09)

Gotland 2-dagars (2016-07-09)

Kategori: Tävling

Karta/område: Torsburgen

Arrangör: Svaide Roma SOK

Distans: H45 Medel

Sträcka: 4,0km

Sträcka: 4.85 km

Tid: 39:42

Hugo skrämde upp mig innan om hur knepigt det kan varapå Gotland. Det var det inte. Lätt löparbana, särskilt som man fick enhel del hjälp av spår (och då startade jag ändå inte jättesent).
Men förutsättningarna hindrade förstås inte mig på något sätt från att göra bort mig rejält. Obegripligt dåligt till och med med mina mått mätt.

1. Lite tendens till att tappa riktingen, men jag kollade kompassen och hade full koll upp på höjden.
2. Siktade medvetet lite höfer för att få stogböjen och sedan runda gula fläcken. Blev lite för mycket, men det var inte så tokigt att ta riktning från storstigförgreningen. Hade lite tur när jag såg skären på långt håll.
3. Lite svårare än kartarn avslöjar. Men jag följde min plan och korsade det görna på tvären innan kontrollringen. Det blev bra.
4. Lite imponerad över det strecket. Riktigt så bra kändes det inte i skogen. Stannade till och kontrollerade sankmarken efter det gränstreckade. Blev ändå riktigt förvånad när jag kom fram till skärmen och det var min. Dålig avståndsbedömning, jag hade lätt kunnat rulla fram till vägen.
5. Bra koll på kartan.
6. Tänkte att det vore bra och lätt i det öppna att stämma av storstenen. Blev förvånad när det var en ordinär sten som var utmärkt på detta sätt. Nyttigt. Insåg att de andra stenarna kunde vara tennisbollar eller i alla fall neråt bowlingklot. Inga problem med kontrollen.
7. Återigen förvånad. Kärret i det gröna visade sig vara ett gult kärr. Öppet, torrt och löpbart. Jag var på väg att runda och fattar inte hur man skulle kunna veta det. Kontrolltagningen bra med hjälp av höjdkurvorna.
8. På räls så här långt och därmed dagsför hjärnsläpp. Halvvägs var jag helt på spåret. Bra koll både på riktning och karta. Men då får jag ett av mina berömda infall: Tänkt om det är där borta? I det ögonblicket är jag rökt. Utan någon som helst kritisk tänkande har infallet blivit sanning och jag viker mot min nya destination. Ingen skärm. Resten av världens orienterare hade i det läget förmodligen svurit och vänt tillbaka till ursprungsplanen med en mindre bom i protokollet. Inte jag: Då är den nog därborta. Efter ytterligare en iteration har jag helt släppt kompassen, har ingen susning om var jag är eller hur jag kommit dit. Hjärnan har lagt av helt för att skydda sig från kortslutning och jag är hjälplöst förlorad. Drygt nio minuters bom. Suck.
9. Förvånas över tornet som inte fanns under transporten. Korrigeringen i sidled i ringkanten var lite onödig. Kostade några sekunder.
10. Hög stressnivå här. Förlorade kontrollen och fick leta mig fram. Tur att det inte gick sämre än vad det gjorde.
11. Nervös stannade jag till efter diket och tåg några steg tillbaka för att fråga kompassen. Men det kanske är sådant sunt beteende som jag skulle vinna på att tillämpa oftare.
12. Efter en dam. gick om på slutet.

Visa kommentarer (0)