Stockholm City Cup E2 (2016-05-25)

Det här var kul! Klart roligare än förra veckan och då inte bara för att jag lyckades bli godkänd. Hade förhoppningar redan innan start om det eftersom Lukas som jag skuggade i tisdags faktiskt blev godkänd. Antog därför att Sintram kanske tagit en liten semester. Men ett litet spratt lyckades han spela mig ändå på artonde…
I övrigt var som vanligt SCC etapp 2 även sprint-KM. Dessvärre inte så många deltagare och det skulle bara krävas två felstämplingar för att jag skulle ha guldet inom räckhåll. Nu blev det bara en och därmed en silverpeng bakom alltför snabbe Joakim.
1. 15 sekunders stardjup som vanligt, men platsen före mig var tom. Valde att se det positivt. Ingen hjälp, men å andra sidan ingen stjälp! Skalan läskig, det går ruskigt fort på kartan i 1:4000. Men jag tog det lite försiktigt och fixade biffen.
2. Runt eller rakt på var frågan. Valde nog fel, hade gått fortare till vänster.
3. Erkänner, jag såg inte de artificiella avspärrningarna. Säkert helt enligt normen, men jag fattar inte varför de skall vara markerade med rosa. I normala fall försöker man ju verkligen ignorera allt rosa som inte har med aktuell ring att göra. Min hjärna sållade helt enkelt bort tvärstrecken. Vore det inte bättre med feta svarta streck? Nåväl jag såg snitseln på långt håll och tappade inte så mycket jämfört med att ha gått öster om husen. Bland träden på andra sidan var jag dålig och tappade sekunder.
4. Ok
5. Ok
6. Ok
7. Bedömde att trappa, höjdkurvor och skog var sämre än längre asfaltsväg. Nöjd där och då. Tveksamt om det var rätt.
8. Ok
9. Ok
10. Bestämde mig för högerbåge via 7:an. Men sedan försökte jag läsa hur det såg ut på andra sidan och vek av fel . Suck! Jag kan inte tappa fokus på här och nu. Spelar ju ingen roll med framförhållning och hur bra plan man har om man ändå inte hamnar där man tänker. Var faktiskt inne på att nyttja felspringet genom att båga vidare åt höger och ta kontrollen från SO, men så ändrade jag mig och siktade på trappan som jag egentligen ville undvika. Återigen lurad av den artificiella avspärrningen som hjärnan filtrerat bort. På det hela taget blev det ganska dåligt.
11. Tveksamt om höger var rätt, kanske för att det blev två vändningar mindre.
12. Ok
13. Trodde att det fanns en öppning nedanför trappan nära kontrollen. Rätt hade antagligen varit att dra genom skogen till storvägen. Fast vid tolvan såg skogen tät och inte alls inbjudande ut. I andra hand skulle man ha diagonalat på slutet i staketöppningen vid stenen. Inte bra!
14. Bra!
15. Ok
16. Kändes självklart med nedervägen vänster.
17. Spelade nog ingen större roll, höger helt ok. I det här läget ett litet, litet grepp om KM-titeln (fast det visste jag ju förstås inte)
18. Å så dags för Sintrams lilla diskreta inspel. För första gången i loppet försöker jag läsa före. Hade kanske lyckats ro hem det om jag inte tittat upp och sett hur vägen jag springer böjer väldigt tydligt. Kartan påstår att den i det närmast är rak! Som ett resultat av vårens misslyckanden har jag bestämt mig för att lyssna när varningsklockorna ringer, som t.ex när verklighet och karta inte stämmer. Försöker desperat förstå var jag hamnat utan att hitta något rimligt alternativ. Jag kom helt av mig och förvirringen var total, innan jag kunde skärpa till mig. Var faktiskt i efterhand tvungen att gå in på Google, Hitta.se och Eniro för att kolla vägens krökning. Ledsen kartritarn, men samtliga dessa webtjänster stämmer med min verklighetsuppfattning, inte klockrent med kartan. Hur i hela friden skulle jag kunna veta att just detta var en varningsklocka att ignorera? Sintram rockar!
19. Skulle ha tagit lite höjd höger om branten och dragit över kullen. Å sedan när jag ändå är inne i gnällträsk så är den nittonde skärmplaceringen plockad från SISU Banläggarbok (sid 57): ”Andra löpare skall inte kunna se kontrollen enbart på grund av stämplande löpare”. Med femton sekunders startdjup torde huvuddelen av fältet ha fått just sådan hjälp. Men när jag kom var det förstås inte en själ där. Fast personligen så tycker jag egentligen om skärmplaceringen.
20. Brorsan och jag debatterade efteråt hur högt staketet var? Fredrik påstår knähögt. Jag övervägde alternativet att hoppa men kom fram till att det gick lika fort att runda.
21. Spurtstrid med medtävlare. Om man tar mina två traditionella stämplingar i beaktande påstår jag att jag vann, även om jag var efter i mål…