Enskede-Hellasdubbeln (2016-04-23)

Idag var inte min dag. Varken huvudet eller magen var på min sida. Inte kompassen, karten eller naturen heller. Dessutom råkade jag stänga av min GPS. Trodde att jag gjort det redan vid ettan, så det blev åtminstone mer spår än förväntat. Fast min rejäla utflykt i förbjudet område kom inte med. Det var i alla fall den som gjorde att jag hoppade över 100 för att diska mig själv.
1. Sabbade loppet hundra meter från startpunkten när jag tog fel i stigförgreningen. Kladdig stig i det gröna. Usel avståndsbedömning och ett karaktäristiskt skohorn för att pressa in verkligheten i min värld resulterade i att jag vek för tidigt i det gröna i stället för efter. Kanske sånt som händer, men när jag insåg att jag varpå fel höjd hade jag lätt kunnat minimera skadan. Det gjorde jag inte. Maximerad med hjälp av kreativ teoribildning.
2. Revanschlysten sökte jag stigen. I sluttningen uppför såg jag stenen på långt håll och sprang dir. Ingen kontroll. Tyckte att stenen var hyfsat stor, men tydligen inte för att få plats på kartan. Fick vända.
3. Planen var att runda det gröna på högersidan. Inte helt tokigt kan jag tycka. Men som ofta när jag springer mot en uppfångande väg, kraftledning eller dylikt så får karta och kompass vila. Brukar inte bli bra. Det blev det inte den här gången heller. Ett tag undrar jag om ledningen var riven. När den väl dök upp vägrade jag att följa den utan sprang ändå in i det gröna. Någonstans i det läget läste jag som at tjag sprang till 4:an och blev rätt förvånad när dammarna inte dök upp. Fick inte ihop det och var tvungen att springa upp till kraftledningen för att få koll.
4. Nöjd med högervägvalet. Utgången lite för defensiv, men annars helt ok.
5. Nöjd med högervägvalet. Helt ok.
6. Ok
7. Började ok, sökte stigen. Planen var i princip att gå rakaste vägen från stigkorset. Bra avstämningspunkter på vägen. Höll inte riktningen och fick sen ett infall att vika höger. Fattade i kärret ganska exakt var jag var och avslutade hyfsat.
8. Funderade på om det platta vita skulle vara löpbart. Lite riskfyllt. Räknade med att det skulle vara lite blött. Bestämde mig för att chansa. Inte rätt tror att det varit bättre öster om linjen på alla sätt. Hur som helst, i det platta vita är jag stressad och måfflar på utifrån min egen kassa riktningskänsla. Det är blött som jag förutsett. Plötsligt skymtar jag ett öppet fält föröver. Det förvånar mig men till slut fattar jag varför det är så blött under fötterna. Jag fortsätter ändå till vägen och tar den en bra bit för att attackera kontrollen från öster. Återigen tappar jag riktningen (dagens tema) och kommer upp på höjden söder om ringen. Tar en stund innan jag fattar.
9. Här kommer det! Trasslar mig ner till stigen. Får hjärnsläpp och drar åt vänster på densamma. Den förväntade stigkorsningen dyker aldrig upp. Obegripligt fortsätter jag träget. Viker av till slut och stöter på staketet i det förbjudna. Det räcker inte för att jag skall förstå var jag är. Först 30 meter senare när jag ser branterna fattar jag var jag är och då också att jag befunnit mig länge långt in i det förbjudna. Kontrolltagningen därifrån prickfri.
10. Springer och dricker. Oerhört defensivt därifrån springer jag runt på stig.
11. Söker vägen och dyker från den rätt snabbt in i det vita. Håller mig inta alltför långt fån vägen. Sen blir det cirkus i det gröna eftersom jag tycker att det ser ut som ett hygge. Tar lång tid att nyckla ut.Sedan bommar jag kontrollen. Springer i östra ringkanten, fortsätter och får vända.
12. Plaerade att börja på linjen för att sedan dra sydväst för att ska stigar. Misslyckas och kommer ut i änden på stora fältet! Därifrån går det dock bra.
13. Inga stora problem. Kunde sprungit rakare till bäckövergången.
14. Struntade i att stämpla pga min långa utflykt i det förbjudna.