Sundbyberg lång (2016-04-16)

Ajajajaojojoj! Ingen ork i kroppen och som vanligt är det då orienteringen som blir lidande. Tänkte innan att jag måste dra någon lärdom av den usla insatsen i Grymnatta. Förutsåg dessutom att höjdkurvorna kunde vara diffusa och att noggrannhet med kompassen skulle kunna vara en nyckel. Men varför tänka innan om man ändå struntar i sina slutsatser?
1. Inte så mycket att säga om. Fast jag blev förvånad vid skärmen, jag lyckades inte identifiera att den satt i en sänka. I alla fall inte av den dignitet jag visualiserat utifrån kartbilden.
2. Men vad ända in i helsefyr? Måfflar på till släpstigen/stigen utan vidare riktningskoll. När jag drar upp på den lilla höjden därefter kommer det fruktansvärda hjärnsläppet. Jag förflyttar mig till höjden söder om linjen. Hur skulle jag kunna ha hamnat där? Försöker sedan pressa in verklighetens höjdkurvor framförallt med hjälpkurvan söder om linjen. Går sådär, men jag tänker att jag ju förutsåg att det skulle kunna vara lite otydligt. När jag tycker att jag borde vara i närheten av kontrollen fortsätter jag med mitt märkliga parallellfel och läser att jag är på småhöjderna SV om kontrollen. Det enda som är bra med den här historien är att jag faktiskt lyckas läsa in mig (utan att märka stigen som jag passerar två gånger). Från inläsningen avslutar jag fint.
3. Äh, följer upp med att inte kunna bestämma mig för om jag skall gå på linjen eller ner på stigen. Någon annan löpare stör riktningen också. Resultatet blir att jag inte vet var jag dyker in i det gröna. Tror att jag är på linjen. Blir rätt förvirrande när de förväntade 100 meterna i grönt i stället blir 300 meter. Inte ens när jag äntligen når den vita skogen blir det bra. I det läget än inte helt konstig oro att jag dragit alldeles för långt.
4. Skärpte till mig och genomförde en hyfsad kontroll med koll hela vägen. Kunde varit bättre i ringen. Ängslig fast jag hade koll.
5. Fort gick det inte i den svårbemästrade sluttningen. Relativt andra dock dagens bästa kontroll.
6. Såg tre huvudalternativ. Stig vänster, uppepå genom skogen eller stigen längs vattnet som jag tog. Även möjligt med någon blandning genom att växla i höjd med tomterna. Insåg att den väg jag valde kanske inte skulle vara den lättlöptaste av stigar, men nära linjen och med en någorlunda säker kontrolltagning avgjorde saken. Kanske var fel, men tror inte att jag förlorade nämnvärt med tid utöver bristande ork som hade gjort sig påmind oavsett vägval. Banläggningsmässigt kul med långvägval, men om resultatet blir mer än en och en halv kilometers stiglöpning är det ändå för trist, även om stigens karaktär gjorde den betydligt roligare än den väglöpning som komma skulle.
7. Äsch, försökte få upp lite tempo och hade väl för dålig koll helt enkelt. En bit innan ringen upplevde jag skogen som grön och började leta på kartan om jag hade hamnat snett. Hittade dock ingen förklaring, men denna lilla övning gjorde att jag tappade koncepten. Dåligt! Saktade ner och försökte få grepp utan att lyckas. Så fick jag en skärm i ögonvrån och sprang upp till den. Inte min, men sänkan kändes som en inläsningsmöjlighet. Hoppades att det var den i ringen, men det visade sig såklart inte stämma. Då bestämde jag mig (bra!) att ta konsekvenserna av min usla orientering och springa ner till storstigen och ta det hela därifrån.
8. Hade förstås kunna välja att dra på linjen, men bedömde att vägen var snabbare. Gör samma bedömning så här efteråt och det trots att jag inte orkade mer än en beskedlig lunk samt stannade och drack vatten. En och en halv kilometer storstig och väg. Inte kul :-(
9. Ok, men hade kunna vara skarpare.
10. Ok, sökte löpbarhet mer än kortaste väg.
11. Inget kvar till spurt.