Kringelträffen (2016-03-26)

Det här var märkligt. Redan under den naturliga chansen till uppvärmning som mest blev en promenad kände jag att gårdagens förvånansvärt hyfsade löpform var som bortblåst. Men det kanske är rätt naturligt med bristande grundträning. Loppet kändes tungt från steg ett och det första som då blir lidande är orienteringsförmågan. Tyckte att det gick rätt knackigt, men att jag ändå kämpade mig in i det hela och höll någorlunda fart och fokus. I mål uppskattade jag uppemot fem minuters bomtid. Men resultatlistan och GPS-spåret snackar ett annat språk. Har fått omvärdera det hela till en helt ok insats, kanske till och med rätt bra med mina mått mätt? Avslutningen från nionde kontrollen får nog i alla fall räknas som högsta Henrikklass.
1. Klarade den skarpa riktningsförändringen vid startpunkten och sprang helt ok till ringkanten. Uppmärksammade dock inte det lilla gröna i ringen, som försvårade det hela. Lite ängslighet fick sekunderna att rulla på men spårmässigt hel rätt att sikta lite höger och förlänga kontrollen med höjdkurvan.
2. Helt ok! Lite tvekan in i ringen, eller så skall man uttrycka det som klok försiktighet.
3. Borde ha genomförts snabbare.
4. Ganska bra, oron här kom tidigt under själva transporten.
5. Kompass??? Körde på den inre som sin van trogen pekade som rätt illa. Kände mig nöjd när jag drog över den lilla höjden. Men ovanför höjdkurvan fick jag inte ihop det. Turligt att stigen låg där så att jag kunde rädda upp situationen och begränsa bommen till en minut.
6. Prydligt!
7. Inte illa! Funderade på om jag skulle runda det gröna och kärret, men det såg nåforlunda forcerbart ut.
8. Ojojoj, här var jag rejält illa ute. Sprang utan koll. Insåg det ganska kvickt men tog inte tag i det ändå trots goda möjligheter. När jag så småningom kom fram till första diket trodde jag att jag var rätt nära linjen. Stannade till lite snabbt och tyckte mig få det bekräftat av vad jag uppfattade som en liten krök till höger. Minst sagt förvånad blev jag när dike nummer två dök upp efter bara några steg. Betydligt färre än vad kartan hävdade. Insåg läget och kunde följa diket. Från det läget borde jag antagligen ha vågat stå på ordentligt, men lite skakad tog jag det piano. Hur som helst, så här i efterhand är spåret som sådant rätt bra. Att förlänga med diket är ju klockrent!
9. Här kommer ett mysterium som jag inte riktigt kan nyckla ut. Är med på att jag inte lyckades hålla riktningen och att jag fick göra en liten tvärkorrigering för att få kontakt med beståndsgränsen. Men sedan är jag bara några steg från den ovala punkthöjden i ringkanten där det satt en annan kontroll. Hade sinnesnärvaro nog att inte springa ända fram och kolla kodsiffran. Men därifrån är det obegripligt att jag inte kunde gå rätt på stenen. På grund av begränsad sikt tog jag det dessutom väldigt lugnt. Uppfattade inte höjdkurvorna som tydliga och tycker att parallellfelet att dra vänster i stället för höger är någorlunda begripligt. En minut kostade gåtan.
10. Full koll!
11. Rakt på!
12. Enkelt!
13. Bra!
14. Jajjamensan!
15. Identifierade detta som högrisk - en hjälpkurva i ett område med relativt dålig sikt. Lugnade ner och spikade!
16. Efter sex kontroller som på snöre kom oron att bomma hundra inte precis smygande. Det var mer lavinartat. Men jag lade några sekunder i början på att säkra stigen.
17. Ingen raketspurt precis.