Påskorienteringen (2016-03-25)

Ha! Det här var bättre! Helt klart en materialsport. Ny kompass av gammal modell – en Silva 6 Jet utan bubbla och helt överlägsen de nya snyggare Silva-kompasserna.
Rätt spännande innan loppet hur kroppen skulle funka efter förra helgen minst sagt nedslående ork toppat med en veckas snuva och hosta. När Ingrid hade vänligheten att påpeka 2,5 m ekvidistans vid kartprovet som satt anslaget vid starten så insåg jag att den konditionsmässiga utmaningen idag inte skulle vara att orka ta höjdkurvor utan att hålla fart. Jag tänkte att jag fick satsa och se hur långt det kunde hålla.
1. Hyfsad förstakontroll. Vingligheten mest beroende på att jag sökte löpbarhet i skog är det inte bara var att springa på. Hade inte riktigt koll på längden och fick ta ett oroligt kartstopp vid stenen innan ringen.
2. Planen var att springa till det öppna. Lyckades missa det, men avslutade bra.
3. Säkert!
4. Snyggt!
5. Utmärkt!
6. Äsch, att man inte kan hålla ihop en bra serie. Glömde antagligen bort kompassen helt och följde fel höjdkurva. Kunde reparera någorlunda
7. Bra koll hela vägen. Fast innan ringen var verklighetens höjdskiftningar inte riktigt lika tydliga som kartan gav sken av vilket resulterade i lite tvektid.
8. Utgången ser ju prydlig ut på linjen till vägen. Fast jag trodde att jag höll mig söder om det våta som jag försökte undvika. Planen var sedan att följa vägen till den blåa fläcken som borde vara en rätt tydlig. Antagligen var den där precis när jag kom ut på vägen, men det såg jag inte och sedan dök den förstås aldrig upp. Kollade mötesplatsen i stället som dök upp på vänstersidan, men misslyckades med att se den på kartan trots dubbla tittar. Hemma i soffan är den lätt identifierad. Kände hur jag tog åtminstone en höjdkurva, men ignorerade det fortfarande fast i att dammen skulle dyka upp. Först när jag vikit av från vägen och tagit mig upp på höjden så trillade polletten ner så att jag kunde springa ner och stämpla. En minut kostade fadäsen.
9. Enkelt och kontrollerat.
10. Bra koll på transporten. Tänkte först runda det gröna på norrsidan, men det såg hyfsat framkomligt ut och var det också. När jag närmade mig ringen med full koll såg jag en skärm på håll, övergav orienteringen och sprang dit och stämplade. Otroligt nära att jag inte kollade kodsiffran, men en okaraktäristisk sinnesnärvaro räddade dagen. (Var f-n höll Sintram hus?)
11. Så skall en slipsten dras!
12. Dagens kanske enda riktiga vägval. Men valde jag rätt? Vet inte. Valde hur som helst med haltande logik. Om jag nu velat undvika hygget, varför sprang jag nästan lika långt på detsamma för att komma ut till vägen? Avslutade dock bra och sträcktiden var inte dålig.
13. Dålig utgångsriktning. Fick tvärförflytta på vägen, men blev för otålig för att gå ända till vägförbindelsen. Otroligt skönt att gå rakt på kontrollen som plötsligt satt lurigt gömd i någon form av grop.
14. Oron att bomma stegrades för varje kontroll på slutet. Brukar göra det när känslan av att ha gått bra infinner sig. Hindrade mig inte från att på nytt plocka fram slipstenen.
15. Kunde ha skickat på mera men better safe than sorry.
16. Skickade på vad jag hade.