Vinterserien (2016-02-07)

Jaha, då var man tillbaka till icke-godkänd-träsket. Suck!
1. Drog iväg först av Haningelöparna. Rätt nöjd med första kontrollen.
2. Hyfsat bra koll på transporten till andra. Tvekade på väg in i ringen, ängslig för att ha dragit snett. Valde att säkra genom att gå upp på höjden. Funkade.
3. Utgången i sig kanske vore ok om jag bara hållit koll på att jag sedan skulle vika höger längs me linjen. Svårt at förklara hur jag tänkte. Saknade koll helt enkelt. Visste att jag var lite åt öster, men fattade inte hur långt. Trodde att jag bara var någon centimeter från linjen. Fick därför inte alls ihop storstigens riktning, vilket tog tid. Nöjd med avslutningen dock.
4. Nytt märkligt misstag. Parallellfel! Trodde att jag sprang på stigen söder om siffran 4. I sådana fall hade jag vikit upp rätt bra mot skärmen. Men nu blev det ju rätt tokigt. Nästan lite tur med inläsningen. Till råga på allt kom Niklas ikapp och stämplade precis efter.
5. Insåg direkt att Niklas sprang för fort och tänkte rätt att det bara vara att släppa ryggen. Genade lite in i skogen, men det förlorade jag bara på, för jag var tvungen att ta mig ner för en liten brant vid lilla vägsnutten som inte kartan tyckte var värd att redovisa. Stämplade dock precis efter Niklas.
6. Klok försökte jag hålla mitt eget tempo, men det blev nog lite för fort ändå. På asfalten norrut efter järnvägsundergången var jag åtminstone 50 meter efter. Men Niklas schabblade och genom kortare väg var jag lite före upp mot kontrollen (men stämplade efter).
7. Bra! Niklas gick om när vi vek in och upp mot kontrollen (vid stenarna ungefär). Men genom kortare väg stämplade jag först.
8. Här kommer loppets märkligaste sekvens om resulterade i diskningen. Utgången är ju bara dålig. Förutom att den kostar tid i sig uppstår såklart en viss förvirring vilket kostar ännu mer. Egentligen är väl inte avslutningen så dålig. Niklas som borde vara en bit före kommer märkligt nog klättrande från höger. Att jag hittar skärmen är dock rätt turligt för jag är tämligen säker på att kartblicken redan i detta läge befinner sig i nians ring. Det stämmer inte nämnvärt bra, eller knappt alls, men vem bryr sig? Antagligen har jag sprungit lite för hårt för orienteringshjärnan.
9. -
10. Jag trasslar mig ner för höjdkurvorna (som inte borde finnas) korsar stigen och följer någon stig (ej utmärkt) ungefär i riktning mot kontrollen. Ett litet lätt parallellfel på nästan 300 meter. Minst sagt förvånad när nästa stig inte kommer och att det inte alls ser ut som jag förväntat mig framöver. Kommer fram till att jag hamnat för lång söderut, men fattar inte omfattningen och har inte en susning om att det berodde på att jag sprungit från åttan och inte från nian. Efter en trevande båge, där jag tappat all historia så läser jag i alla fall in mig och avslutade bra (men naturligtvis lite tvekande). Såg Niklas stämpla när jag gick in i ringen och tänkte "Stackar’n, då har han inte heller varit så lysande". I verkligheten var det alltså jag som hoppat över en kontroll utan att varken spara nämnvärd tid eller sträcka på manövern. Smart!
11. Skymtar Niklas då och då rätt långt före. Rätt nöj med sträckan tills dess att jag efter de sugande höjdkurvorna antagligen sätter foten i skärmen utan att se den. Kostade en tur till ringakanten och fyrtiofem sekunder.
12. Nöjd med vägvalet bland bebyggelsen.
13. Genade genom den lilla lila skogen till priset av en höjdkurva. Belöningen kom när Niklas plötsligt syntes inte alls långt framför. Borde nog sprungit rakt upp på kontrollen, men det kändes övermäktigt så jag rundade efter Niklas och var nästan ikapp uppe vid kontrollen.
14. Lite genare utgång än Niklas till vändplanen. Hängde och sladdade under väglöpningen. Valde egen väg i skogen (inte bättre), men tack vare en liten Niklaskrok i ringen stämplade vi samtidigt.
15. Inte bra! Ok halvvägs, men sedan hade jag grava bekymmer. Det enda positiva var att jag verkligen försökte säkra. Min plan var att runda vänster, men var tämligen säker att jag aldrig kom till den stig jg sökte fast jag faktiskt gjorde det. Fattar inte hur det kunde gå till, jag tyckte att jag svängde upp nästan direkt från där jag hade koll, det vill säga den plats där linjen skär stigen halvvägs. Jag var rätt skeptisk när jag följde Niklas till kontrollen.
16. Niklas sprang ner på storstigen och vek höger. Jag tog chansen och drog genom kärret. Inte klockrent, men hyfsat genomfört och när jag stämplade såg jag inte röken av Niklas.
17. Bra!
18. Äsch, någon sekunds bättre koll på utgången hade sparat sköna sekunder. Vågade inte springa på den gamla skidspårsisen utan rusade på så gott jag kunde bredvid. När jag vände mig om efter målstämpling kom Niklas ångande.
Efterspelet dråpligt, när jag bemötte diskvalificeringsbeskedet genom att med emfas hävda att Niklas och jag stämplade 9.an samtidigt. Trots lite försiktiga protester tror jag att jag nästan hade övertygat honom innan polletten trillade ner och jag fattade vad jag hade gjort. Men som Henrik Sjögren sa, orientering är nästan lika roligt när det går dåligt!