Mila E3 (2016-01-13)

Revansch för Mila by Night! Det här var värt varenda krona! Orientering är fantastiskt. Går det bra är det kul och om det går dåligt är det snudd på ännu roligare! Har alltid svårt för stigar och upptrampade spår i snön blir som stigar i kubik på något sätt. Genomgående sprang jag spår med ytterst sparsam och definitivt otillräcklig koll på karta och kompass. Min egen insats kan alltså sammanfattas som en usel start på orienteringsåret.
1. Fördelen med snö är att tempot blir betydligt behagligare. Åtminstone upplevde jag inte att det blev den vanliga tjuvrusningen. Min kartläsning begränsade sig i det närmaste till att hitta startpunkten och första kontrollen och vika kartan. Sedan försökte jag bara hänga med. Kvällens första misstag kom när jag skulle hoppa över bäcken. Snubblade och föll pladask. Hela högersidan, ben, höft överkropp och armen hela vägen upp till axeln ner i vattnet. Inte optimalt vid -8 grader! Första tanken var att det var en showstopper. Men jag bestämde mig för att springa på lite och se om jag kunde få upp värmen. Det gick förvånansvärt fort och jag kunde fortsätta. Aclima Woolnet triumferade! Jacka och höger handske blev dock som ispansar. Det sekundära problemet med vurpan var att ryggarna och lamporna framför hann rinna iväg. Men jag följde spåret och kom fram till första kontrollen efter en liten tvekan i ringen, bara några meter innan reflexstaven.
2. Med tankarna fortfarande upptagna av den isiga högersidan valde jag det tydligaste spåret i snön och följde det till en kontroll jag inte skulle ha. I en tävling som Mila tycker jag att det är helt rätt med fulgaffling. I långa loppet borde det jämna ut sig, men för en enskild kontroll är det förstås inte helt rättvist. När man just lagt sig i iskallt vatten kan jag lova att man tycker att det är grymt orättvist. Jag tyckte att jag borde ha sprungit tillräckligt långt och sökte mig ner till höger. Irrade långsamt innan jag fattade galoppen, tog nya tag och tog mig fram till kontrollen.
3. Återigen valde jag spår och sprang målmedvetet förbi en del förvirrade människor. Insåg alltför sent (bristfällig kartläsning, ingen kompass)att jag var på fel sidan åsen. Sprang över den, men var för långt och fick irra en bra stund på andra sidan innan jag hittade stenen. Måste ha kommit åt en klockknapp i något läge och stängt av GPS.en.
4. Ok, faktiskt, bortsett från det vanliga tveket i ringen.
5. GPS:en pep och varnade om strömsparläge så att jag kunde slå på den igen. Följde spåret som rundade höjden och sprang mot kontrollen. In i ringen, men stannade förvirrad för tidigt. Medtävlare kom nerifrån stenen och manade på.
6. Dags för cirkus Henrik att ta det hela till en ny nivå. Pajaskonsterna så här långt endast en mild stämningshöjande upptakt till Clownens huvudnummer. Följde spår förbi/genom grönområdet till stigen. Valde där att gå höger till den större stigen. Efter en snabb blick på kartan valde jag strategi att gena till ny stig som ledde mot kontrollen. Fast jag vek av fel, för tidigt för att det fanns ett riktigt tydligt spår där. Sedan följde jag bara det och trots en del rätt tydliga varningstecken malde jag bara på upp på fel höjd. Att spåret var så tydligt berodde på att det var den upptrampade autostradan från startpunkten. När jag irrade och förtvivlat försökte trycka in naturen i fel höjd på kartan så kom en trevlig medtävlare och upplyste om att han sett rösena och att vi befann oss på starthöjden. Från det läget har jag svårt att förklara mitt rätt obegripliga beteende. Men efter en saftigt lång U-formad löpning (där jag i något läge bara bestämde mig för att bara sikta norrut mot civilisationen) kunde jag stämpla min kontroll.
7. Funderade på om jag skulle bryta, men bestämde mig för att fullfölja. Det mest minnesvärda med sjunde var hur kallt det blev när man lämnade skogens vindskyddande famn.
8. Transport.
9. Försökte förstå var jag fick springa utan att riktigt komma till klarhet. Stegen inte rappa i det här läget.
10. Inga problem.
11. Svårt att hitta bra väg genom husen. Kul vägvalsutmaning faktiskt. Usel in mot kontrollen. Fick vända tillbaka.
12. Spår.
13. Trivialt
Lurigast efter loppet var att få av skorna som inte gick att knyta upp samt höger handske och jackärm som jag behövde bryta upp.