Nattugglan 2 (2015-11-25)

Tämligen dråpligt att gång efter gång förvånas över sina klåperier utan att detta på något sätt påverkar självbilden. Å varför skulle det göra det? Det gäller ju bara att hålla lite fokus. Hur svårt kan det vara?
Vi bedömde mellanbanans 7,6 km som lite väl långt en vardagkväll i Riksten så vi anmälde oss till den något beskedligare korta banan.
1. Det tog ett tag efter startsignalen innan jag hittade startpunkten på kartan. Men inledningstempot var någorlunda mänskligt så jag kunde plocka placeringar på den orineteringsmässigt rätt triviala vägen upp till boet.
2. Hade inte läst gaffeln i förväg. När jag väl kom i väg identifierade jag två damer före som uppenbart hade samma gaffel. Jag försökte hänga på utan att i det läget ana att det var dansk dynamit som drog. Inte varje dag man får hjälp av världsmästare! Staketet upptäckte jag i verkligheten innan jag hittade det på kartan, men det var ju en utmärkt avstämning. Stämplade ca 10 efter damerna.
3. Lite tveksam in i ringen. Men det var inte bara jag. Fortfarande med kontakt ca 10 sekunder efter.
4. Jobbade för att inte tappa och hade fortfarande häng. Så här långt med hyfsad koll ändå på den egna kartan.
5. Följde med tillbaka till boet. Tappade på Danmark, men tog in på Storbrittanien.
6. Så var det roliga slut. Orkade inte med att göra det egna jobbet när jag kämpade för att täppa luckorna framåt. Jobbade mig närmare och närmare och hade hyfsad kontakt halvvägs till sjuan när jag insåg var vi var och att jag inte stämplade 6:an när jag passerade den. Fick vända och rätta till. Problemet vara att jag inte följde med på kartan och inte ens hade läst kontrollen ordentligt. Visste att jag skulle ha en brant, men antog slarvigt att den skulle peka bortåt. Så brukar det ju vara. Ändå smått fantastiskt att jag kunde missa både reflexen och att medtävlarna stämplade.
7. Började hyfsat, men sedan blev det bara på chans med förhoppning att få ett reflexblink. Nu var ju kvällens reflexer inte särskilt reflekterande, klagar absolut inte på det, bara annorlunda, mer orientering och därmed roligare! Däremot går det att klaga rejält på min hantering. Va sjutton höll jag på med i fem minuter?
8. Valde medvetet att gå uppepå. I ringen förföll jag till att titta nästan mer på andra förvirrade lampor än att orientera själv.
9. Hängde på ett par andra lampor, fast faktiskt med rätt bra koll själv.
10. Orkade inte hänga på nerför, men det fanns en del lampor i ringen som jag fick hjälp av.
11. Hehe, kvällens show! uppfattade att några lampor drog söderut och några på linjen. I lampans sken lyckades jag inte se om det fanns någon öppning nära linjen så jag tog egen riktning. Gott så kan jag tycka. Fast den därefter helt omedvetna men ruskigt snygga 90-gradarsböjen är extremt oförklarlig. Blev misnt sagt förvirrad nere vid husen. En ilsket skällande hund förrvärrade det hela. Missade första vägen men tog den andra och bestämde mig med kompassens hjälp att det nog ändå var det bästa att det inte var helt fel utifrån rådande läge. Under den allt segare löpningen började jag inse att jag var utanför kartan och planera för come-back. Blev ändå smått bedrövad när jag insåg hur långt söderut jag var på det gamla flygfältet. Kämpade mig upp och in i skogen där brorsan plötsligt dök upp och ledde mig till kontrollen.
12. Kändes som att Fredrik gick ut bakåt. Själv siktade jag på asfaltsvägen och svor när jag upptäckte staketet. Sedan inga problem, flera lampor i skogen.
13. Leddes rätt av Tullingelöpare
14. Leddes rätt av samma Tullingelöpare
15. Plockade ofint en placering.