O-ringen E2 (2015-07-20)

Andra etappen! Nu ännu mer inställd på att säker orientering måste få gå före fart i en femdagarstävling. Räckte lite förvånande för att vända på steken och ta ledningen i Haningekampen med drygt en och en halv minut. Vänsteraxel sådär, men dessbättre inte på något sätt ett hinder för att orientera.
1. Skarpt vänster vid startpunkten till släpstigen. Riktigt tungt uppför. Planen var att nyttja diket som ledstång, men det blev lite si och så med den saken. Var på väg lite tokigt, men skärpte till mig och rättade till.
2. Vänster såg jag måhända felaktigt inte som något alternativ. Storstigentill höger varjag lite inne på men bestämde mig för att det var för många steg. Bågade något vänster om linjen för att slippa någon höjdkurva. Efter nedförslöpningen kom jag in i hygget. I stället för en okulärbesiktning av verklighetens täta björksly stannade jag upp och kontrollerade kartan och kom fram till att det inte kunde vara så trassligt. Kostade minst tio sekunder innan jag gav upp och trillade ut på stigen åt vänster. Uppför på släpstigarna mot kontrollen såg jag Oskar. Jag gick annan väg, men tvekade rätt ordentligt och stämplade precis efter Oskar som kom mer från höger.
3. Valde högre höjd än Oskar, men nytt tvek resulterade i att jag var efter till kontrollen som syntes från långt håll.
4. Valde lite okaraktäristiskt att runda vänster. En anledning var att riskminimera kontrolltagningen. Märkligt nog misslyckades jag dock just med denna och tappade tid på krok i ringen. Slarvigt!
5. Valde att korsa sankmarken höger om linjen i ett uppsprunget stråk. Kom ikapp och gick förbi Oskar. Stannade till i ringkanten och spikade kontrollen. Bra!
6. Linjen inget dumt alternativ här. Men man måste hålla koll på riktningen och det gjorde inte jag. Parallellfel först med sankmarkerna och sedan branterna. Jag hamnade vänster och fick vända upp.
7. Dålig riktning igen, fick kompensera med kartläsning.
8. Respekten för sankmarken från första dagen satt i. I min värld var det högrisk att chansa på löpbarheten över Bredamossen. Högerstigen i början lockade, men inte avslutningen, så jag bestämde mig för en kraftig rundtur åt vänster, med någorlunda enkel kontrolltagning från öster. Det tog mig dock en halv evighet att nå vätskan. Att därifrån runda så mycket kan väl knappast ha varit rätt, men jag får ändå ta det som något positivt att jag konsekvent höll fast vid planen. Med facit i hand så visade sig Bredamossen vara gott löpbar och mitt vägval definitivt inte snabbast.
9. Trivial, Tempoökning.
10. Trivial.