Mastloppet Bana 5 (2011-07-19)

Tornbergaskogen äger, men jag är en riktig sopa! Pga av värmen i kombination med dålig kondis och möjligheten att springa samma bana som Embla, Egil och Fredrik blev det bana 5 (av 8). Hastigt och lustigt blev mastloppet en klantävling,

1. Full koll, bra start.

2. Bra, men något tveksam i ringen. Stannade upp 15 meter innan kontrollen.

3. Vägval! Valde långa sankmarken till höger. Lite längre, men jag räknade med att det var mer lättsprunget än att gå på linjen. Funkade nog hyfsat bra.

4. Redan innan loppet konstaterade vi att detta var banans största utmaning. Full koll halvvägs. Sedan tappar jag riktningen rejält. Måste ah sprungit på felkalibrerad "inre kompass". Tycker att jag är lite noggrann och läser in mig vid kärrövergången, men minns att jag ställer mig något frågande till det gula i sankmarken. Därefter börjar cirkusen! Passar kreativt in naturen i min kartbild. Tar mig något tveksamt upp, det stämmer inte riktigt, men jag blir ändå uppriktigt förvånad när kontrollen inte är där jag tycker att den skall vara. Vänder tveksamt höger. Hittar en annan kontroll. Försöker febrilt läsa in mig, men eftersom jag är i fel kvadrant av universum så är inläsningsförsöken meningslösa. Jag har inte fantasi nog att inse att jag har kommit så snett som jag har gjort. Bestämmer mig helt rätt att bita i det sura äpplet och springa ner till stigen bakom kontrollen och börja om därifrån. Men det är en brutal nerförsbacke så det bär emot och jag chansar på en förflyttning västerut i stället, eftersom jag tror att det är höjdkurvorna NO om konntrollen jag ser. Till slut tar jag mig ändå ner på stigen. Den är riktigt stor (det är fel stig). Men riktningen tyder på att jag skall springa SV för att nå stigkröken strax utanför kontrollringen. Den jämra kröken kommer dock aldrig. Jag måfflar vidare och vidare (hur dum får man vara?). Till slut är jag nästan framme vid TC. Mycket trött vänder jag om. Nu vet jag äntligen var jag är, men har nästan 800m till kontrollen. Usel orientering och usel bomhantering. Börjar redan tänka på eftersnacket och att jag måste erkänna att jag är en riktigt sopa och klanens sämsta orienterare. När jag mycket trött efter löpning och klättring trasslat mig fram till 4:an möter jag Embla där. Han startade förvisso efter mig, men jag ser en realistisk möjlighet att springa in det försprånget på de kvarvarande tio kontrollerna.

5. Inte helt kontrollerat, men det gick hyfsat.

6. Inga problem.

7. Bra grovorienterat. Men det går inte fort nu. Riktigt trött. Får gå lite i sankmarken. Problem på slutet. Hamnar i stenbältet väster om kontrollen, Höjdkurvorna bakom stenarna blir nyckeln till att hitta rätt.

8. Bra!

9. Felfritt!

10. Planen är att använda sankmarken som ledstång. Viker upp mot slutet för att springa rakt på kontrollen. Feltänkt! Borde ha följt sankmarken hela vägen fram. Irrar! Naturen är inte så vit som kartan. Flera små höjder och punkthöjder som jag tycker kunde ha funnits med. På GPS-kurvan ser det ut som att jag har trampat på kontrollen utan att se den, Möter Fredrik som är lika illa ute, vilket trots megabommen på 4:an öppnar för att eventullet kunna knipa en placering i klankampen. Jag vänder tillbaka för att läsa in mig. Det funkar och jag kan stämpla i vetskap om att Fredrik fortfarande letar.

11. Håller på att göra bort mig rejält med riktningsmiss, men inser hur sankmarkerna går och kan ta kontrollen hyfsat bra.

12. Bra 2/3-delar av vägen. Sedan kan jag inte ha använt kompassen i alla fall. Otroligt förvånad när jag klättrar upp på en kontrolllös höjd. Vänder tillbaka och inser vad som hänt.

13. Långsamt, jobbig, men på linjen.

14. Försöker springa så fort jag kan. Lite tur, visste inte riktigt vad jag skulle leta efter.

M. Ren vilja!

Jag är förvisso en usel orienterare. Kontroll 4 tog mig tillbaka flera år i utvecklingen (säsong 2?). Jag trodde att jag hade lämnat 15-minutersbommarna bakom mig. Det borde jag ha gjort, i alla fall. Det var sista gången!