Järla Lång (2015-05-03)

Jaha, då var Stockholms korta men intensiva vårsäsong över. Klart man skulle avsluta med praktfiasko! Märkligt hur hyfsad kartkontakt bara kan vara bortblåst från ena dagen till den andra. Trodde idag att den klena kroppen skulle begränsa insatsen. Det hade den säkert gjort också om inte det klena huvudet hunnit före.
1. Startpunkten i direkt anslutning till startfållan hör till ovanligheterna. Men jag hanterade det hyfsat bra. Hade koll på väderstrecken, kunde passa kartan direkt i vändningen och snabbt identifiera både triangel och ett vägval som jag inte sett någon annan ta. Pulsen i topp direkt i klättringen och kontrolltagningen var inte precis klockren.
2. Grönt och storkärr till vänster såg inte så lockande ut. Stiglöpning till höger ungefär halvvägs kändes klockrent. Men stigen var knölig och jag fick lägga fokus på att sätta fötterna rätt. Kanske var det där jag tappade förmågan att hålla koll på kartan. Jag sprang på och försökte utan någon som helst framgång hålla koll på hur långt jag kommit. Otroligt dåligt, det fanns ju bortsett från stigens krökningar rätt mycket att läsa på. Så i en högerkrök bestämde jag mig för att jag nog sprungit 500 meter stig. Lite uttråkad tänkte jag gena lite, tocuha stigen igen och sedan ta riktning mot kontrollen. Blev inte så lite förvånad när jag trillade ner för branten och ner i kärret. Jag hade alltså inte sprungit 500 meter utan drygt dubbelt så långt. Så lång dock ingen gigantisk katastrof. Hade alla möjligheter att rädda loppet. Istället drar jag på känn i 500 meter i fel riktning. Epic fail skulle ungdomarna ha sagt. Så småningom letar jag mig fram till kontrollen, men i ärlighetens namn hade jag nog redan här gett upp loppet. Dålig inställning som bäddar för ytterligare misstag.
3. Började bra, men släppte kartkontakten och det hela blev rätt nedslående.
4. Kompass, men så skymtade jag dricka på vägen och utan att planera sprang jag dit. Men den enkla kontrolltagningen från drickan var i alla fall rätt bra.
5. Vet inte varför jag valde att gå vänster om första höjden. Men när jag kom till den andra såg höjdkurvorna oöverstigliga ut. Fick ett infall att runda höger och genomförde det. Usel planering, usla beslut.
6. Höll inte koll. Fick bli en plågsamt tveksam resa.
7. Mycket märkligt. Inledningsplanen var linjen fram till stigen, men den dök aldrig upp. Varför släpa på kompassen? Anade förstås att jag var vänster fast hade inte koll på var jag till slut korsade stigen. Tjänsefel! Utifrån detta var avslutningen faktiskt rätt bra, med inläsning, ny plan och genomförande.
8. Ok
9. Ok
10. Helt planenligt över höjden och ner till branten som jag identifierat som någon slags attackpunkt. Men plötsligt fick jag för mig att jag kanske kommit ända till branten i ringen. Infallet blev sanning och jag kutade upp och stämplade en kontroll innan jag med koll av kodsiffra märkte att det inte var min. Dessbättre visste jag ju var jag var och kunde ta mig till rätt skärm.
11. Sprang mot tunneln och märkte sent att kontrollen inte satt där.
12. Ok
13. Ok, bra förlängning.
14. Var på väg mot en hyfsat bra avslutning av loppet, men jag föll brutalt på sista hindret. Katastrofal riktning, bara på känn? Sedan började jag irrande leta kontroll fast jag bara sprungit halva sträckan. Till slut kom Peter ångande och jag tog rygg. Idag kunde dock inte Peters skicklighet trumfa min oskicklighet och det blev ytterligare bom. Dessbättre blev Peters krok kortvarigare än min.
15. Trivial.