Välkommen Henriks digitala kartarkiv!

Hahaha, vilket mörker! Verkligen noll flyt. Lockande att avfärdade hela kalaset med detta konstaterande, men det är knappast någon engångsföreteelse och riktiga orienterare ser till att ha flyt. Vad gör jag för fel? Undrar om man kan köpa sig lycklig? Vad kostar en flytväst nuförtiden?
1. Får skälvan av stigrik terräng. Klarar inte att hantera dessa myriader av stigar, välja rätt och avgöra huruvida just det jag har under fötterna är utritat på kartan eller ej. Klarade mig fram till det förbjudna, men strax därefter hamnade jag på fel stigsnutt utan en tanke på att det kunde hända. När jag sedan kom fram till den stora stigen stämde inte riktningen (bra koll, som just denna gång var kontraproduktiv. Vet inte hur jag tänkte, men fortsatte några meter innan jag kollade på kompassen och tog mig tillbaka till planerad väg. Vek av från stigen och höll hyfsad kurs. I ringkanten stannade jag upp skaffade mig överblick och såg till min förfäran en i mina ögon stor och tydlig näsformation till höger. Alltså precis en sådan min punkthöjd skulle ligga nedanför. Det blev en utflykt på en och en halv minut. Vad är lärdomen? Att jag inte skall lyfta blicken och skaffa mig ett större perspektiv? Knappast, bara lite oflyt.
2. Sprang rätt bra, attackvinkeln var slarvig, så jag passerade skärmen på några meters håll och sprang upp till ett par stenar som låg rätt nära varandra. Dessvärre saknade de reflex. Tog alldeles för lång tid med inläsningen, helt enkelt för att jag tyckte att stenaren låg betydligt närmare varandra i verkligheten än på kartan. Slarvig när jag vände tillbaka. Jag trodde fortfarande att jag skulle ha en sten och att den skulle ligga tydlig ovanför höjdkurvorna enligt kartan. Fredrik hävdade att det var en grop och kartan ger honom rätt. Även om inte jag såg det i skogen. Kontrollbeskrivningen var ett kryss, så det gav inte så mycket hjälp. Visade sig att reflexen satt dold nere och jag noterade vid stämpling något dörrliknande. Kanske till ett värn eller nåt. Därav krysset får man förmoda. En och en halv minut till spillo. Oflyt!
3. Lätt stressad av bommarna försökte jag ändå vara noggrann med riktningen. Trodde väl att det skulle lösa sig. Det gjorde det inte. Märkligt, jag vill minnas att jag visste exakt var jag var uppe på toppen i ringkanten nordväst om kontrollen. Antagligen tänkte jag bara springa ner och stämpla utan att rådfråga kompassen. Dålig riktning, kom för långt ner och sedan vandrade jag runt planlöst utan inläsningsförmåga. Drygt fem minuter tog det innan jag hittade rätt. Oflyt!
4. Nya tag! Noggrann nu. Passerade första tvärstigen. Kom fram till andra. Korrigerade några meter till stigkorset till vänster för att följa stigen till kontrollen. Såg ut som att man skulle kunna stå på stigen, sträcka sig och stämpla. Något förvånad blev jag av stigens riktning. Men jag var hundra på att jag utgick från rätt stigkors, stigen var jättetydlig och det fanns bara en möjlig stig på kartan. Fel! Precis dold under ringen, med samma krökning går ytterligare en stig. Helt omöjlig att se faktiskt. En udda banläggningsfälla. Knappt en minut tog det för mig att rädda situationen. Oflyt!
5. Inte ens jag kunde strula till denna sträcka, även om det fanns en liten klurighet när man skulle byta stig.
6. Längre transport först. Hade tappat fokus mot slutet när det behövdes. Tankarna flög iväg till annat. Några förvirrade ögonblick när jag försökte förstå vilken stig jag var på och välja vilken jag ville vara på. Sedan plågsamt långsam i själva kontrolltagningen. Tyckte inte att kartans höjdkurvor stämde med verkligheten. Men det gjorde de förstås.
7. Började bra, men blev som vanligt lite förvirrad av stigen.
8. Planen bra, transporten bra. Noggrann med attacken med hyfsad koll både på kompass och karta. Men ingen kontroll. Vet inte hur nära jag var, det kan inte ha varit många meter. Blev en riktig kanelbulle som väger in på i femminutersklassen. Oflyt!
9. Löpning följd av god kontrolltagning.
10. Löpning följd av god kontrolltagning.
11. Löpning följd av god kontrolltagning.
12. Löpning följd av god kontrolltagning. Nåja, det blev långsam gång uppför backen. Hade kanske varit bättre att söka asfalten med högervägvalet.
13. Löpning följd av god kontrolltagning.
14. Ingen vidare utgång, sedan rakt på.
15. Drog till med en spurt.

Luppen gick sönder på väg till start. Synd, den hade jag behövt några gånger.
1. Började i maklig takt på vägen. Precis när jag kommit in i skogen blåste Sara förbi på vänstersidan och jag fick därmed lite hjälp att justera riktningen.
2. Fick hjälp av lite lampor.
3. Försökte hålla riktningen. Lyckades någorlunda, men det var inte så tydligt på slutet. Var osäker på om jag kunde identifiera sankmarken. Trodde att jag fick branten och rundade den plus nedfallet träd, men det var inte den. Fick vända tillbaka några meter och stämpla. Brorsan var där och frågade om jag också varit vid fyran först.
4. Ok
5. Följde sankmarken. När jag närmade mig vek jag av lite och missade därmed stenen lite grann. Fattar inte riktigt varför kartan hävdar att den ligger en hjälpkurva upp.
6. Försökte hålla linjen. Hade lite tur och fick en lampa att gå på när jag kom upp på höjden i ringkanten.
7. Sökte stigen och vek av i böjen enligt plan. Men klättrade för högt och kom nära lilla huset. Tog mig neråt och mot kontrollen.
8. Förvirrade när jag kom ut på vägen. Min inre kompass visade 90 grader fel. Fick lite hjälp att hitta stigen över fältet. Lampor före i klättringen upp.
9. Såg inte högervägvalet på stig som hade varit det rätta. Siktade på stigkorset vänster om linjen halvvägs. Började hyfsat, men sedan tillbringade jag en evighet med andra fjärdedelen. Vet inte hur många små knölar jag vek runt i förväntan att nå kärret vars kant jag tänkte följa åt nordväst för att nå min stig. Men bakom varje knöl fanns en ny. Något märkligt med rumtiden där. Till slut nådde jag dock stigen och genomförde andra halvan rätt bra.
10. Nyttjade stigarna och följde ett par lampor sista biten till kontrollen.
11. Sprang på kompass. Plötsligt dundrade bröderna Sjögren framför mig, tror att de kom lite från vänster. Fast jag fattade inte att det var båda brorsorna. Men jag kände igen Henrik och följde honom upp till kontrollen.
12. Drog på linjen och tänkte att jag lätt kunde klafsa över stora sankmarken. Trasslade mig ner för en brant bara för att mötas av en sankmark som såg tät, trasslig och långt ifrån inbjudande ut. Vek vänster ut till stigen som jag borde ha sökt från början. Avslutningen blev lite chansartad. Jag vek av lite sent, men letade mig fram.
13. Inte någon vass inledning precis. Tog tid. När jag så småningom kom fram förvånades jag av att kontrollen var så pass långt ner. Dessutom tror jag inte att branten jag letade efter var något annat än en stig.
14. Bökigt! Men reflexen blänkt på långt håll så det blev i alla fall inte svårt att hitta.
15. Försökte nyttja stig fram tillgrusplan och väg. Valde vänstervägvalet och höll fast vid det trots att jag precis innan asfalten blev omsprungen av någon som valde höger. Anledningen till att jag valde vänster var att det såg enklast ut. Tyckte att jag sprang rätt bra. Stegade från vägkröken, men tänkte 10000-del. Vilken sopa jag är! Fixade sig hyfsat ändå. Stenen som visade sig vara ett hus låg längre ifrån diket än jag förväntade mig.
16. Ok trots att jag inte riktigt såg branten i ringen som jag tänkte styra in mig med.
17. Tveksam inledning. Fastnade ovanför en brant. Och tappade rätt många sekunder innan jag kom ner. Avslutade bra.
18. Stämplade före tre andra löpare som strax drog om mig. Jag förföll till att följa i deras spår och stannade först i slutet av fotbollsplanen då jag insåg att vi sprungit förbi sista kontrollen. Jag vände bara för att mötas av beskedet att enheten var stulen. Tron på mänskligheten fick sig en törn.
19. Lunkade i mål.

Suck! Men ändå en mycket trevlig kväll i skogen. Borde dock ha nöjt mig med korta banan och dessutom tagit med mig lite orienteringsfokus.
1. Bestämde mig för att inte luras med i övertempo utan att istället hitta en behaglig lunk. Väl medveten om att det rent placeringsmässigt inte är rätt strategi. Lyckades hyfsattycker jag även om det är snudd på omöjligt att inte dras med lite grann ändå. Kollade inte jättemycket på kartan, men hade koll på stigen vi korsade halvvägs och var rätt lugn med tanke på järnvägen som sista säkra. Blev lite förvånad när alla framför drog lite vänster när vi passerat järnvägen. Kollade kompassen och tog egen väg. Uppfattade det som snudd på grön sankmark och blev ännu mer förvånad när jag var tvungen att vika vänster för att ta kontrollen. Kändes som skev karta, men troligare är att jag inte klarade att ta ut rätt riktning.
2. Följde efter ett antal lampor, lite på avstånd. Ett avstånd som då och då växte och med det risken att tappa kontakten. Fick tulla lite på att hålla min egen lunk. Efter att vi lämnat stigen efter Rödmossen splittrades gänget framför i undergrupper. Nöjd med mitt vägval.
3. Tappade kontakten, men ute på stigen kom det lite nya löpare från olika håll kändes det som och jag hade lampor att följa runt sankmarken. Men löparen före mig tappade till de framför och jag hade inte ork att gå ikapp, förbi och täta luckan. Så framme vid kontrollen hade jag bara en lampa före.
4. Inga problem.
5. Borde ha dragit söderut till stigen uppe på höjden. Det var nog egentligen planen. I stället hamnade jag på linjen. Ensam i mörkret gick det nu plågsamt långsamt. Försökte dra mig till vänster, men naturen stretade emot. Blev mer och mer säker på att jag förr eller senare skulle hamna i det gröna. Det gjorde jag också, men inte det gröna jag trodde, varför jag pinsamt drog åt fel håll några meter på stigen som jag till slut kom ut på. En blick på kompassen och jag fattade både att jag sprang åt fel håll och vilken stig jag var på. Korsade storstigen och plötsligt kom en lampa från vänster ut framför mig. Jag fick lite draghjälp i löpningen, men valde att lämna stigen upp mot kontrollen klart före min hare. Trots att jag letade efter två stenar och inte en brant stämplade jag före.
6. Satte av på kompass och tänkte studsa på stigarna vänster om strecket. Men när jag kom till första stigen som jag bara skulle korsa gick den 90 grader mot vad jag förväntat mig. Kliade mig i huvudet tills jag såg att 5:an på kartan var konstigt ritad. Upp-och-ner faktiskt. Suck! Bara att vända. Det nya utgångsläget resulterade i en ny plan via golfbanan, trots att det såg ut som en lång omväg. Förvirrades av en stigkorsning som inte fanns redovisad på kartan. Letade mig rätt och genomförde resten av sträckan helt godkänt. Nöjd att jag inte valde att attackera från stigen söder om kontrollen genom det gulgröna.
7. Började kontrollerat att runda uppe på höjden. Hade god kontroll, men så började jag tänka på annat. Plötsligt visste jag inte alls hur långt jag hade sprungit. Vek höger, men med osäkerhet i tanken gjorde jag bort mig. När jag skulle ta nya tag struntade jag antingen helt i kompassen eller så lyckades jag med konststycket att vända på kartan igen. Vet faktiskt inte vilket. Hittade en sten bredvid en höjd som jag tyckte skulle vara gul. Fick dock ingen sten på kartan att stämma så, inläsningen misslyckades. Drog lite på måfå tillbaka mot 6:an trodde jag. I verkligheten var jag på väg åt ett helt annat håll och närmade mig faktiskt kontrollen. I det läget upptäckte jag att kompassen och jag hade helt olika uppfattningar om verkligheten. Slog en flukt på klockan och insåg att brorsan redan måste ha väntat en stund vid bolen. Förvånansvärt enkelt beslut att avbryta, söka mig mot storstigen norrut (jag visst ju inte riktigt var jag var) och ta spåret till mål. Vi hade i alla fall tur med vädret.

1. Startproceduren funkade felfritt. Några meters löpning och därefter kraftig uppförsbacke. Det blev till att gå, men det gjorde i princip alla andra i min närhet också. Höll Henriks rygg någorlunda. Väl uppe satte gänget fart, men inte jag. Inga resurser fanns och jag tänkte att det skulle bli en lång kväll. Genade lite i stighörnet, men oklart om jag tjänade nämnvärt på det. Lite märkligt kan jag tycka. Hade koll fram till kärret, med ett litet eget spår, men sedan lät jag orienteringen ersättas av att följa lampor. Förresten tårades ögonen och jag hade rejält svårt att läsa kartan. Kom till fel gaffel trodde jag, fast det var inte så utan en kontroll från annan bana. Chansade och chansade fel. Den kroken avgjorde i stort i vilket skikt i resultatlistan jag landade i.
2. Tog det lite piano, men rätt.
3. Ut på stigen, följde den bra till hörnet och vek in i rätt riktning. Men när samtliga lampor inklusive brorsan vek vänster stod jag inte emot trots att jag undrade vad de höll på med. Fel gaffel och en tvekande, långsam räddning.
4. Ok
5. Ok, fast ut till stigen åt vänster hade varit ett möjligt vägval.
6. Bra start ut på stigen. Hade ett par lampor före när jag vek av densamma, men de försvann i mörkret i högre fart, så det blev egen väg mot kontrollen. Kom lite snett, men fattade det.
7. Ut på stigen. Några före vek av efter uppförsbacken, för tidigt tyckte jag och fortsatte. Insåg inte att de kunde ha en annan gaffel. Min väg funkade även om jag fick ta det piano på slutet.
8. Återigen ut på vägen innan attack.
9. Ok, flera lampor här.
10. Hamnade i ett tåg. Hade faktiskt lite koll uppe på kontrollhöjden.
11. Sprang höger om tåget för att runda det gröna, men de anslöt och jag föll in i ledet. Hade inte precis örnkoll när vi passerade sista vägen upp mot kontrollvägen. Fick ett infall att gå vänster, vred på huvudet och såg alla andra lampor på väg till höger. Kunde följa dem till kontrollen, men tappade mer än 20 avgörande sekunder.
12. Ökade farten i ett försök att komma ikapp någon av dem före. Passerade en gubbe och la mig i rygg på en annan. En yngre förmåga blåste om. Ingen egen orientering.
13. Tog ytterligare en position efter stämpling och fortsatte i överfart med mina mått mätt. Det var betydligt längre än jag hade räknat med. Jobbigt! Kunde i alla fall passera ytterligare en konkurrent innan stämpling.

Hävdade i bilen hem från Härjedalen att mina ben inte blir trötta av en vecka på telemarkslagg. Tveksamt skryt må jag erkänna.
1. Drog iväg på stigen med bara en flyktig blick på kartan. Funderade lite smått vilken av stigarna jag sprang på. Har ingen aning om hur tankarna gick, men jag vek strax höger och trasslade mig ner för en brant. Blev stillastående och undrade var i all sin dar raden av branter som tornade upp sig på min vänstra sida kunde finnas på kartan. Till slut insåg jag att vattnet inte alls såg ut som den borde och fattade var jag var och vad jag hade gjort. Vände längs stigen och insåg att jag skulle komma tillbaka till startpunkten. Plötsligt, utan någon som helst förvarning valde min kreativa sida att vakna till liv. Just där och då var upplevde jag det som en lysande idé. Helt skamlöst tog jag två steg vänster, tömde pinnen för att därefter startstämpla på nytt. Ungefär som om jag tog en kontroll i farten. Man kan väl jämföra det med att slå första bollen på första tee out-of-bounds, muttra lite, pegga upp på nytt och hänvisa till Mulligan. Men redan innan jag lämnat triangeln sköljde den moraliskt förkastliga vidden av mitt fusk över mig och jag fick tråckla mig genom resten av banan med skammen hängande i hasorna. Klarade ändå andra försöket på första kontrollen hyfsat.
2. Tog det varligt.
3. Ner till bron. Ingen fart på vägen. Kontrolltagningen såg enklare ut på kartan än den var.
4. Kom inte i något bra stråk, fick göra en tidskrävande sidoförflyttning för att komma bort från tomterna. Kontrolltagningen ok.
5. Missade riktningen ner till vägen, blev passerad och därefter frånsprungen på vägen. Stapplande klättring uppför, men bra kontrolltagning, trots att jag mötte brorsan som förvånad undrade hur jag kunde vara bakom. Han var lyckligt omedveten om mitt pajasfusk i inledningen.
6. Bökigt på marken andra halvan. Fastnade ibland fallna träd.
7. Hade nog tänkt att dra på linjen, men det gick ändå någorlunda som det blev. Trasslig kontrolltagning på grund av bäveraktivitet. De förvuxna gnagarna seglade inte precis upp som favoritdjur just denna förmiddag.
8. Fortfarande rejält trassligt. Försökte hålla mig på något stigliknande, men det var inte lätt. Blev lite förvånad hör högt stenen låg.
9. Rätt bra, hade draghjälp.
10. Tyckte att jag tog kompassen till hjälp när jag lämnade vägen för att bara springa upp och stämpla. Läste dessutom stenskravel och punkthöjderna till höger. Valde därför att ignorera min ledsagare och tappade en minut.
11. Grovorienterade bara. Hade diket som en medveten väckarklocka. Tyckte att jag identifierade den vida sänkan i ringen bra, men misslyckades ändå med att spika kontrollen. Dåligt.
12. Sämre! Höll inte riktningen och fick för mig att det var grönt där kartan lyser vit. Hittade en skärm och sprang upp på fel höjd innan jag letade mig rätt.
13. Rätt ok, men inte snabbt.
14. Dito

7 km en vanlig vardagskväll kändes långt. Särskilt som erfarenheten skvallrade om att startfältet på Nattugglan är rätt starkt med mina mått mätt.
1. Mycket riktigt drog gänget iväg i god fart. Från andra startled var jag klart sist innan vi nått startpunkten. (i alla fall av de som var på plats och hörsammade startsignalen). Ändå hade jag inte ens börjat titta på kartan. Följde gänget och när de dök in i skogen var jag inte bara sist, hade en sisådär 20 meters lucka framåt. Min i skogen uppför tog det hela en annan vändning. Folk gick förstås, men rätt långsamt också. Kunde utan att anstränga mig täppa luckan. Säkrade var jag var med min lupplösning och gick rakt på. Även om det var gafflat kände jag att jag inte var sist längre.
2. Inte riktigt min förtjänst, började med att följa några lampor. Men när de sedan delade sig valde jag höger i ett försök att undvika branterna. Tror att det var rätt bra. Väl nere på vägen försökte jag hänga på de jag såg före. Funkade hela vägen. Hade lite tur i kontrolltagningen, trodde att jag skulle längre ner. Enligt Winsplits var jag i detta läge 10:a, med två tredjedelar av fältet efter mig. Men det hade jag förstås ingen aning om.
3. Följde de framför, blev omsprungen av ett par gubbar, men tyckte att jag klarade mig hyfsat.
4. Lång transport, försökte hålla något som kanske kan kallas fart. I backen upp gick Henrik förbi. Klart förvånande. Antog att han bommat i inledningen. Stämplade precis efter Henrik, fortfarande på övre halvan i fältet.
5. Orkade inte hålla Henriks rygg uppe på höjden. Nerförsklättringen ren katastrof. Blev omsprungen av en dam och en herre och tappade 50 meter p å25 meters förflyttning. Den plöjda åkern blev en mardröm. Det gick bra i början, men sedan började leran byggas på som vikter på skorna. Kom knappt över på andra sidan och alla andra rörde sig fortare än jag. Trött i backen uppför. Tog ett lite eget stråk, men det gick bra.
6. Ok, hade en lampa före som hjälp.
7. Försökte hänga på, kartläsningen orkade jag inte riktigt hålla i, men stannade till och säkrade ett par gånger. Funkade, fortfarande en tredjedel av fältet bakom mig.
8. Här var jag trött. Försökte hålla den bortflyende rygg jag hade. Kom ett par nya bakifrån. Orkade inte läsa kartan. Men så stannade de till framför och jag skaffade mig lite koll. Visste var jag gick upp på höjden till vänster en bit innan kontrollen. Började följa den på högra kanten för någorlunda sund kontrolltagning. Men så blänkte det till ner till vänster och dessutom var ett par lampor på väg dit. Integriteten fick stryka på foten och jag tuffade ner till fel gaffel. Inga problem jag vet snett höger för att plocka rätt kontroll. Men när det var platt där och jag inte fick något nytt blänk övergav jag utan att blinka all historik. Varför gör jag det klassiska misstaget? I stället fick jag för mig att jag kanske var någon annan stans. Drog vänster och så småningom en båge runt. Fem minuter åt skogen där och då, men totalt betydligt mera. Utan bom hade jag antagligen kunnat få hjälp md både farthållning och navigation resten av banan.
9. Trassligt nerför mot vägen. Väl där ville jag inte trampa lera (antog utan att kolla så noga att det var plöjt). Såg istället väg och asfalt till höger, även om en det var lite utanför tävlingskartan. Snittet gick norr om texten ”Gatmötet”. Höll på att trassla till det i bostadsområdet (även där utanför kartan) och vände bort 20 sekunder på ren osäkerhet. Kontrolltagningen inte skarp, osäker och tidskrävande.
10. Började lufsa genom skogen, men så bedömde jag att det var helt rimligt att söka asfalt söderut, trots omvägen och trots att det återigen var utanför kartan. Ett staket satte dock lite käppar i hjulet så det blev sämre än jag föreställt mig. På transporten gick en yngre förmåga ikapp och förbi och hjälpte mig att hålla lite fart. Jag trasslade dock till det för oss bland byggnaderna på slutet. Tur att de tär långt till sprintsäsongen.
11. Försökte hänga på lite i spurten, men utmanade inte.

En helt annan kropp än i söndags. Den här kunde jag jobba lite med och lura till någon form av framdrift. Skönt!
1. Med tanke på söndagen bestämde jag mig för att ta det lugnt i starten uppför backen. Ganska snart insåg jag dock att det fanns andra som tänkte ta det lugnare ändå, så jag gick ut på högersidan bland de tända marschallerna (varför nu de skulle vara där när man släpper 137 gubbar i masstart, samtliga med kraftfulla pannlampor). Hann väl inte direkt med att läsa kartan, utan försökte hålla någon slags position. Uppfattade fältet som rätt utspritt på bredden i det trassliga gröna. Hade någorlunda koll när jag kom upp på höjden och visste att den första skärmen inte kunde vara min, men stannade ändå till. Som vanligt förundras jag över denna typ av gaffling i längsled som bara har möjlighet att lura halva gänget, om ens det i detta fall. Men ok de spred ju i alla fall ut deltagarna en del.
2. Försökte ta rygg på lamporna före, som var just en bit före. Gled mer åt vänster än majoriteten tror jag, men rättade till.
3. Rakt på, men här gick gafflingarna ihop. I platt terräng med en ensam SI-enhet så tillämpade arrangören alltså spridningsmetod genom köande. Eller köande förresten, snarare som ett gäng hyenor kring en alldeles för liten köttbit. När jag väl lyckats stämpla och försökte ta mig ur gröten försökte en medtävlare bokstavligen gå rakt igenom mig för att nå stämplingsenheten. Jag kan ha undsluppit mig ordet ”idioter”. Pluralet kom av sig självt. Lustigast tycker jag är de som uppenbarligen kommer fram till kontrollen efter sådana som redan står och väntar och ändå skall försöka sig före. Undrar om de tänker att det är en del av sporten och känner sig nöjda om de bufflat sig före ett par motståndare?
4. Försökte hålla riktning och ligga på en bra höjd. Det verkade rätt tidigt som att en del drog mer vänster, mer uppåt, men jag gjorde rätt. Men för mycket fokus på att sätta fötterna och för lite på att hålla koll på avstånd. Började bli osäker vred på huvudet och fick ett blänk ovanför. Egentligen var jag rätt säker på att det inte kunde vara min, men tog mig ändå uppåt för att titta. Sean i stället för att återgå till ursprungsplanen började jag klura. Halvannan minut hade jag kunnat kapa med lite bättre skärpa.
5. Lampor före. Här var det också lite kö, men välordnad på rad. Antingen andra människor eller så hade folk lärt sig. Självklart gick det snabbare för alla inblandade, men å andra sidan fick ju ingen tillfredsställelsen av att ha trängt sig.
6. Ut på rakan, samtliga före höll högre fart än jag. Klarade mig bättre på den mindre stigen andra halvan och ännu lite bättre in mot kontrollen.
7. Försökte hålla fart, ingen egen orientering.
8. Ett led i alla fall fram till elljuset, jag fortsatte rakt på. Det var inte alla som gjorde så jag tjänade placeringar trots tvekan in mot kontrollen.
9. Tog egen och ganska bra väg första tredjedelen till bukten på elljuset, helt enligt plan. Väl där misslyckades jag dock med att hitta stigen jag sökte. Blev lite förvirrat ett tag innan jag kom på rätt spår igen. Lyckades på den följande stiglöpningen inte närma mig lamporna en bit före, snarare tappade jag. Men bra jobb i skogen mot kontrollen så efter stämpling hade jag kontakt med ett litet gäng igen.
10. Lite trött här så tempot gick ner, men hyfsad koll och rakt på.
11. Försökte hänga på. Fick gräva en del.
12. De runt omkring började tydligen också krokna. De fastnad lite innan stigen, jag gjorde ett microvägval, tryckte på och var plötsligt först ut på stigen i min lilla grupp. Det dröjde faktiskt ett tag innan någon gick om, men det kanske var folk som kom bakifrån med bom i bagaget, för de höll ett klart högre tempo. Avslutningen bra.
13. Här spred det sig en del, men jag insåg ändå inte att det var gafflat. Tänkte bara att några verkade springa tokigt. En del förvirrade lampor i skogen. Jag bet i och förberedde mig mentalt på slutkampen.
14. Passerade någon som jag tidigare hade haft jobbigt att följa in mot kontrollen och minskade gapet till nästa.
15. Tänkte inte tappa någon placering från sista. Det gjorde jag inte heller, men jag plockade en.

Idag hade jag inte kroppen som eliten kan haspla ur sig. Det blev en långsam historia och som vanligt när man blir trött orkade inte hjärnan orientera. Bedrövligt på alla sätt, men förhoppningsvis var det något som drevs ut. Kände mig i alla fall piggare en på länge på eftermiddagen.
1. Började i optimistisk fart. Lite bökigt under fötterna att runda vattentornet.
2. Trampade på rätt bra.
3. Upptäckte på vägen ner mot ängen att brorsan som startade efter var före. Men vi sprang olika banor så jag antog att han inte varit vid vattentornet. Tyckte att jag sprang på rätt bra, men kom inte närmare. Efter Uggleviken valde jag höger, trodde att Fredrik som följde stigen i norra ängskanten kanske hade en annan kontroll. Men han stämplade före och hade nog utökat avståndet.
4. Fortfarande efter fast jag genade genom det gröna och Fredrik ändå han stämpla en kontroll och runda. Vänster. Ute på stora ängen drog han vänster uppenbart inte dit jag skulle. Precis här fattade jag att det skulle bli ett riktigt segt lopp. Minskade farten, men försökte ändå hålla i någorlunda. Inga problem med kontrollen.
5. Hehe, ut på asfalten och gjorde upp en fin plan. Men så började jag tänka på hur jobbigt det var. I rent önsketänkande öppnade jag en grind och sprang in bland husen. Svårt att förklara hur i hela friden jag kunde få för mig att jag var uppe vid Lappis. Nåväl, genade lite bland husen och transporterade mig en bit innan jag vek upp i skogen. först då började jag inse att ingenting stämde. Men det tog sisådär två och en halv minut innan jag insåg vad jag hade gjort. Inte kul för en utmattade själ. Därifrån gjorde jag väl en hyfsad insats om man bortser från att jag inte hade någon fart alls uppför, och det var mycket uppför.
6. Inte rätt vägval. Klättringen nerför branterna var vådlig och tog rejält med tid. Bäst hade nog varit att springa ner vänster rätt tidigt.
7. Ok.
8. Tänkte gena och ta kontrollen lite på måfå. Hjärnan funkade inte. Kostade ytterligare två och en halv.
9. Trivialt med det vägvalet.
10. Tänkte gena på linjen sista biten, men blev osäker på om det gick att komma över diket.
11. Oboy, inget fokus. Tyckte att jag borde klara att ta kontrollen genom skogen. Hade jag kanske gjort också om jag bara struntat i alla stigarna. Nu blev det rejält förvirrat.
12. Ok
13. Ok
14. Använde inte kompassen och blev lurad av kartan i kombination med ett par som satt och fikade. Jag var helt säker på att de måste ha suttit i det vita lilla området innan kontrollen. Att de skulle sitta i grönt kunde jag inte ana. Särskilt inte som det var en tämligen öppen liten häll där de slagit sig ner. Inte grön på något sätt faktiskt. Men när jag zoomar in i Livelox är det faktiskt ett grått fält insprängt i det gröna. Det hade jag inte sett på tävlingskartan hur många luppar jag än hade tagit i bruk.

Har nog inte upplevt det vara så här svårt att läsa kartan tidigare. Alltså rent fysiskt. Mörkret gjorde väl sitt till, men man kan ana att det så småningom kommer att behövas ett optikerbesök.
1. Försökte att inte lockas med i ett alltför brutalt utgångstempo, men samtidigt hänga med. Endast vaga begrepp om kartan. Vägvalet att runda vänster på stig såg jag inte alls trots att det var någon enstaka som drog ditåt. I backen upp mot kontrollen plockade jag några passeringar. Kom till rätt gaffel och tyckte att jag låg hyfsat till någonstans mitt i fältet kändes det som.
2. Tog ett eget vägval till höger för att få några steg på en stig. Betalade sig inte för det blev trassligt under fötterna när jag skulle byta riktning. Kom in i ett stråk med lampor en bit framför, men kom till fel gaffel. Hade någorlunda koll på var jag var, men stannade till och försökte säkerställa det. Det stämde och jag kunde enkelt fortsätta till min gaffel.
3. Men med det rätt beskedliga tidstappet var jag nu avhängd. Alltså helt avhängd, ingen lampa framför att nyttja som fyr. Antar att det fanns några bakom, men det hjälpte ju inte mig. Skärpte mig och tog kontrollen längs linjen.
4. Fusk! Idén var att söka asfalten västerut. Men jag tappade riktningen i den bökiga nedförsklättringen och fann mig plötsligt på fel asfalt. Insåg att jag måste ha passerat tomtmark på vägen dit, men hade inte uppfattat något i terrängen som tydde på det. Det var bara att gilla läget och fortsätta. Transporten ok med lite tvek. Missade i kontrolltagningen. Inte tillräckligt noga.
5. Tyckte att jag hade hyfsad koll, men så glimmade det till norr om mig. Sprang dit för att upptäcka att det var fel gaffel. All historia bort från medvetandet. I stället konstaterade jag att gafflingen hängde i en tvåstegsmosse. Försökte förtvivlat hitta en rimlig sådan på kartan utan att lyckas. Berodde på att det viss var en grop. Så det blev en liten sväng innan jag kom rätt.
6. Inga problem.
7. Idén var en högerbåge. Stämma av grus- eller asfaltsplanerna före och efter kyrkogården och gena lite på den västraste stigen i området. Efter misslyckad utgångsriktning och felaktig tolkning av asfalten jag kom fram till så blev det fusk igen! Skogsfliken jag tog mig igenom var tomtmark ☹. Kunde konstatera det efter att ha kommit ner till huset. I stället för att utnyttja detta fusk och springa vägen rakt mot kontrollen återgick jag till min ursprungsplan och drog snett bakåt till den västra vägen. Kändes ur fuskperspektivet lite bättre på något sätt. Avslutningen kunde ha varit bättre både i vägval och genomförande, men jag letade mig fram.
8. Misslyckades med att ta mig ut till kröken på asfaltsvägen. Obegripligt dåligt faktiskt. Men det följdes av något värre. Inne på skogsstigen nedanför kontrollen var mitt avbrottskriterium stigen som kom in från vänster. Såg den, men tyckte att den kom alltför tidigt så jag fortsatte dubbla sträckan, hehe! När det inte kom någon stig vek jag upp på måfå som om jag var där jag skulle ha varit om jag följde planen. Ingen kontroll. Bestämde mig för att gå uppåt även om jag visste att det var för högt, helt enkelt för att hitta något att läsa på. Tog närmare sex minuter innan jag så småningom kunde stämpla.
9. Rätt ok, passerade en medtävlare under sträckan.
10. Började bra och stämde av höjden drygt halvvägs. Men där fick den magnetiska kompassen ge vika för min inre usla riktningskänsla. Blev en liten krok och jag stämplade efter Skarpnäck.
11. Undrar om det inte varit rätt att söka asfalten till höger för att så småningom passera starten och attackera kontrollen från söder. Men inte så kul. Jag tyckte att jag skötte mig hyfsat till klättringen upp på den stora höjdlimpa kontrollen låg på. Sedan blev det lite förvirrat när jag trodde att jag följde stigen utan att få det att stämma riktigt. Tror inte att karta var helt uppdaterad där. Eftersom jag inte var på stigavsnittet som finns på kartan kom aldrig stigböjen där jag tänkte vika av mot kontrollen. Får vara nöjd med min känsla som först fick mig att vika ändå och sedan varnade för att jag höll på att traska både för långt och för långt åt höger.
12. Tog mig ner på stigen och valde att runda grönområdet.
13. Stapplade i mål. Tuff bana en onsdagskväll måste jag nog tillstå.

Inga kontroller i Livelox, så det här blir lite svårtolkat.
1. Drog iväg i hyfsad fart. Insåg ganska snart att jag borde hålla lite koll och såg till att göra det. Allting stämde hela vägen. Så kom ett infall när jag skulle stämpla. Idag skall jag kolla kodsiffror! Vek upp kartan lite grann och hittade 83 högst upp i tabellen. Fan också! Det står 70 på enheten. Förvirrad drog jag en liten sväng läst intensivt och kom fram till att det ändå måste vara rätt. Drygt två minuter senare stämplade jag. Visade sig att kontrollbeskrivningstabellen var uppdelad i två. Kontroll 13 med kodsiffra 83 stod högst upp i andra delen. Resten av loppet tyckte jag synd om mig själv. Att Sintram skulle straffa mig för att jag bestämde mig för att kolla kodsiffror kändes grymt orättvist. Har ännu inte lyckats förstå sensmoralen i detta.
2. Inga problem
3. Tog mig fram på lite svårsprungna stigar. Inga problem att hitta rätt.
4. Lite udda med en kontroll inne på en tomt. Men inga problem. Avstod vätskan som föredömligt serverades.
5. Mest transport. Ikapp brorsan som jag utan kontrollsiffredebaclet hade kunnat stämpla före vid min etta.
6. Höjdkurvorna såg trasliga och jobbiga ut. Bestämde mig för att runda. Av okänd anledning valde jag att runda vänster. Om man skulle runda hade nog höger varit et bättre alternativ. Men tveksamt om det hade slagit rakt på.
7. Rundade vänster igen. Den här gången var det inte så dumt.
8. Inga problem.
9. Tappade fokus i kontrolltagningen. Kostade en halvminut.
10. Inga problem.
11. Inga problem.
12. Inga problem.
13. Tänkte egentligen nyttja stigen som gick NNV från tee, men tog ett par steg fel. Men det gick bra ändå.
14. Inga problem.
15. Ok.
16. Äsch, tappade fokus och glömde planen. Fick börja om och missade ändå i kontrolltagningen.
17. Onödigt mycket tvek och kartläsning till målet. Anledningen var en viss ängslighet efter klåperierna innan.

En fantastisk vinterdag. Bara snön som saknades. Tur då att Vinterserien finns!
1. Väntade ett tag med att starta för att släppa iväg Lasse som sprang samma bana. Följde stigen och märkte plötsligt att jag sprungit för långt. En väckarklocka att hålla fokus!
2. Bra bortsett från att jag stod på öronen vid kontrolltagningen.
3. Inget att bråka om.
4. Borde ha gått på linjen inledningsvis i stället för att trassla ner till stigen. I övrigt helt ok.
5. Planen var att runda vänster. Utgången ser bedrövlig ut, men det var något liggande träd som styrde. Några steg på stigen och sedan fick jag infallet att jag kunde klafsa över sankmarken. Sagt och gjort. Kompassen var nog inte med i matchen för jag trodde att jag gick nära linjen. Jag läste väl in mig efterhand, men hade egentligen inte någon riktig plan för kontrolltagningen, delvis på grund av jag inte följde ursprungsplanen. Möjligheterna var dock goda innan jag återigen måste ha tappat kompassen. Kom ut på stigen höger om det gröna och istället för att säkra ett nytt anlopp ordentligt vände jag bara upp och in i det gröna med en from förhoppning att det skulle ordna sig. Träffade på Peter, men han irrade också. Till mitt försvar tycker jag dessutom att det gröna väl kunde ha varit mera utbrett på kartan. Upplevde att det var lika grönt runt den större sankmarken som jag kom till två gånger. Stämplade ett tag efter Peter (vi kom från olika håll) och när jag tittade upp var han redan spårlöst borta.
6. Helt ok, kontrolltagningen kunde varit vassare. Var uppe på höjden i onödan.
7. Efter en annan löpare till stigen. Märkte att Peter var bakom. Vass avslutning, rakt på.
8. Bra fram till kraftledningen, men sedan vek jag av fel vilket så småningom resulterade i en rätt trasslig transport längs med det inhägnade fältet. När jag kom till hörnet på detsamma var Lasse framför. När han korsade vägen valde jag en sidoförflyttning på densamma. Slarvade sedan när jag skulle gena mellan stigarna, men avslutade bra. Peter kom från vänster när jag stämplat.
9. En katastrofal utgång. Kom ner på storstigen och kunde korrigera därifrån.
10. Bökade mig fram, hade nog gått att välja en något snabbare väg. Fick Peters väggtavla på slutet.

Jo jag vet att Vinterserien är ett enklare träningsarrangemang och att man får vara glad för att folk arrangerar. Men man pröjsar ju ändå en slant. SI-enheter som inte har rätt tid och avsaknad av kilometertid ger inga pluspoäng i min bok. Att någon ansträngt sig för att lägga in en störande reklamruta i Livelox kanske man kan imponeras av, men om man samtidigt struntar i att lägga in banan så finns det en påtaglig risk att jag blir lite gnällig. Det blev jag förresten redan under arrangemanget på grund av köandet och köhanteringen. Detta trots att hjältinnorna som hade den otacksamma uppgiften att hantera kön gjorde det bästa av situationen.
1. Hittade ingen bra väg första metrarna, men kom ut på stigen. Tänkte sedan ta stigen ner mot vattnet, men ändrade mig efter ett infall. Ville inte tappa höjd och tog mig i stället uppåt. Det var inte bra. Fick se Henrik som startade efter ånga förbi på lättlöpt stig nedanför innan jag trasslade mig ner. Sedan fick jag se Henrik ånga på lite långt. Själv vek jag upp och tog kontrollen, en smula hjälpt av brorsan som kom uppklättrandes.
2. Tillbaka till stigen efter Fredrik. Men när han vek vänster för att runda hela stora sankmarken, fortsatte jag fram. Gick rätt bra. Efter masten kom Henrik ikapp och förbi. Borde ha gått snävare mot kontrollen, men då hade jag kanske inte fått se Henrik återigen ånga på för långt, den här gången klart söder om kontrollen.
3. Mötte Fredrik som antagligen hanterat stigarna rätt bra. Tveksam avslutning, men letade mig fram.
4. Rätt bra genomfört om man bortser från avsaknaden av fart. Men i kontrolltagningen la jag för mycket fokus på andra löpare i skogen och vad de möjligtvis skulle hitta i stället för att köra mitt race. Dessutom misstog jag stenen nordost kontrollen för en brant, vilket gjorde att jag inte letade efter rätt formationer i terrängen. Sedan misslyckades jag med att se skärmen i förstaläget. Därefter försökte jag förtvivlat läsa sankmarken som den var ritad med dagens något blötare situation. Toppade med att trampa på kontrollen utan att se den innan jag kunde vända tillbaka från nämnda sten och stämpla. Två minuter åt fanders.
5. Inga problem, hjälp av andra löpare.
6. Inte så mycket att bråka om. Sprang i hasorna på en dam. Klarade mig bra uppför, men tappade utför. Sydväst om stora sankmarken var det lite svårt att se stigen. På slutet tog jag lite bättre vägval, men slarvade bort det lilla försprång jag skaffat mig i ringen.
7. Helt ok.
8. Valde elljusspåret, tror att det var rätt trots att jag inte mäktade med någon tempoväxling att prata om.
9. Ok

1. Fattade först när jag såg Liveloxkartan att jag fuskat och dragit rakt över tomtmarken. Till mitt försvar var trycket på tävlingskartan långt ifrån lika tydligt. Jag hade inte en tanke på att det kunde vara grön tomtmark, läste det som öppen mark, alltså samma färg som fältet i vars hörn startpunkten låg. Suck!
2. Helt ok
3. Tänkte att jag skulle minimera grönrastret genom att runda lite på vägen. Tappade antagligen tid på det.
4. Trodde att det bara gällde att hitta diket och följa det åt rätt håll. Misslyckades och tappade tid. Måste ha en tydligare taktik och genomföra den bättre.
5. Bra
6. Bra
7. Bra
8. Ok, men inte hundra koll på slutet.
9. Bra
10. Bra
11. Lite snett in i ringen.
12. Valde at söka vägen. Hickade sedan till när ett staket hindrade ingången till skogen. Försökte förtvivlat avgöra om det var tvåstrecksstaket eller om det var passerbart. Kom fram till det senare och dessutom var det nedtrampat på ett ställe, så det blev enkelt. Lite knepigt att hitta en väg över bäcken.
13. Försökte hålla fart i långspurten. Knappast imponerande.